Ja, nu får vi igen allt vad vi inte fick i somras.. Tre av söndagens fyra lektioner blev inställda då utebanorna knappt gick att skönja under regnvattnet. Bara att bereda sig på en period som ridhusråtta igen ;) Idag så blir det i alla fall mestadels inomhuslektioner. Bland annat ska Linda & Arisco få sig ett besök. Och så ska vi se om Ullas Gaznica vill låta sig lastas idag för att åka till ridhuset i S. Vram. Lastningen har enligt Ulla gått mycket bättre sedan hon började jobba Gaznica i groundwork. Ramarna och språket har blivit tydligare och Gaznica har också getts betydligt mer tid att slappna av innan Ulla ber henne om att följa henne in i transporten. Ingen får heller driva på bakifrån utan det handlar om att man ska följa matte precis som i alla träningsituationer. Detta gör att Gaznica accepterar situationen på ett helt annat sätt. Spännande! 

Nu när det blir ruggigt ute så planerar jag också för AR-träff hemma hos mig, för elever men utan häst. Brukar vara jättetrevligt på dessa träffar när vi samlas så många nördar haha :) Den 23 november blir det av.Temat är dock inte bestämt ännu. Och så blir det förhoppningsvis ett litet kurstillfälle med häst i december. Återkommer om detta.

Jag är så glad för vårt lilla ridhus i S. Vram. Det är litet och underlaget är kanske inte optimalt. Men det har väggar, belysning och tak! Bästa Åsa hjäper mig här med att se till att öppnan blir rak medan utebanan ligger under vattenpölar och regnet blåser omkring utanför.

#ridkonst  #dressyr

Häromdagen svarade jag Malin att man i halten kan se och analysera var eventuella stelheter finns, detta bland annat med hjälp av kapsonen. Det är ett par stycken som ställt frågor om detta och vill veta mer. Får se om jag klarar utmaningen att uttrycka det i text...  :)

Det jag allra först försöker förklara för hästen när jag utbildar den från marken i halten är att den ska slappna av i sin överlinje och söka sig framåt -  nedåt.  Jag vill även att den ska slappna av i underhalsen och "öppna upp" i området mellan ganscherna och atlaskotan (kapsonen är ett utmärkt hjälpmedel att förklara detta). Sedan börjar jag studera hästens överlinje utifrån min position ståendes framför hästen. Kanske behöver jag också korrigera hästens benställning för att kunna göra en mer korrekt observation. Jag tittar bland annat på;

Hur står hästen, är den ena höften framför, bakom, högre eller lägre än den andra? Hur ser mankammen ut, faller den åt något speciellt håll? Hur ser bogar, mage och rygg ut, är det någonstans som det verkar bli en S-formad linje i kotpelaren? Nästan alltid så är det någon kroppsdel som sticker ut eller upp och som påverkar linjen i hästens ryggrad. Ingen häst (eller ryttare för den delen) är ju av naturen helt liksidig...  Efter att jag studerat detta och noterat eventuella "avvikelser" så vill jag med kapsonen och spöets hjälp studera samma sak i ställning/böjning. Kapsonen påverkar nosryggen som är en direkt förlängning av kotpelaren och den är därför ett optimalt verktyg tycker jag själv för att förklara ställningen för hästen. När jag ber hästen följa min kapsonhand så för hästen vid en korrekt ställning insidans ganasch in under atlaskotan. Detta innebär också att hästens kotpelare ska rotera något inåt i nacken. När jag därefter ber om böjning så vill jag att ställningen och inåtrotationen ska fortplantas genom hela kotpelaren tills den når innerhöften som då också förs något framåt nedåt. Rotationen ska nå även svansroten som blir slutet på "bananen" (åtminstone ska ju svansen inte vika sig utåt). Spöet kan jag använda för att mjukt förklara insidan. Likt i yoga så stretchas utsidan, insidans muskler samarbetar och samtidigt så tränas balans och kroppsmedvetenhet. Det är i detta skede i halten som jag ofta ser eller känner om hästen behöver hjälp någonstans för att lösgöras. Det kan vara flera stelheter som är beroende av varandra men ibland så är det bara en liten punkt i t.ex halskotpelaren som roterar utåt istället för inåt och som gör att hästens böjning inte når till innerhöften. Ibland kan hästens mage ligga i innerspår vilket gör att bröstkorgen roterar utåt, då kan hästen behöva lite hjälp av spöet på platsen för insidans sittben. Det kan också vara utsidans muskler som av någon anledning är förkortade och som behöver hjälp av stretchning i skolorna. Det finns ju väldigt många leder i kotpelaren som kan vara felställda och jag kan inte ta upp alla. Men, det jag ofta upplever hos ridhästar ridna med tränsbett är att det sitter en spänning i själva nacken och underkäken (det är här jag börjar fundera över ryttarens hand samt tränsbettets signaler som jag skrev om i ett tidigare inlägg). En sådan spänning förhindrar en korrekt ställning och för inte sällan med sig snedheter längre bak i kotpelaren. T. ex.  kan det vara svårt att få fram ena sidans höft eller så vill hästen skjuta ut och lägga mer tyngd på någon av bogarna. För att lösgöra dessa spänningar behövs det jobbas vidare med stretching och kroppsmedvetenhet,  gärna i både halt och i rörelse och ibland hos både häst och ryttare. Och det finns ju inget bättre sätt än genom den akademiska träningen, tycker ju jag :))

Bild i repris. I början på året rehabiliterades hopphästen Totte.  I ett par månader jobbade Ebba  och jag honom enbart från marken, mycket i halten, med kapson. Idag är Totte en glad ridhäst som flyger fram över hinderna med matte på ryggen :)  

#ridkonst  #dressyr 

Venus fick igår besök av Håkan Engqvist, IR-terapeut. Jag har nämligen märkt sista två månaderna att Venus varit något stelare än vanligt i höger sida och att hon f.a varit lite ovilligare att gå framåt. Hennes öppnor har också tappat i kvalitet och jag har även sett att hennes knä på höger framben ibland "hoppat till" på ett märkligt sätt.... Håkan gick igenom min pålle mycket grundligt, han konstaterade att hon fläkt sig framtill och att det fanns spänningar av detta både på insidan och utsidan av hennes högra armbåge. Detta gav effekter i muskelfästena nere kring knäet, upp och bak över bogbladet samt på bröstkogsrotationen. Alltså skulle detta kunna vara förklaringen till allt det jag upplevt. Däremot fanns inget av hennes gamla besvär kvar kring ländrygg, bäcken och höfter. Ischiasbesvären var borta, höfterna var jämnhöga och hon hade inga spänningar längre i den "bärande muskulaturen". Håkan uttryckte att Venus nu klart hade passerat stadiet som "rehab-projekt", hon hade musklat sig rejält sedan han var hos oss senast för något halvår sedan och då inte minst i den inre bålmuskulaturen och i sin bakdel. När han stretchade henne igår efter behandlingen så gjorde han jämförelsen med en quarterhäst eller bodybuildare eftersom hon blivit så "stabil"... Jag var ju tvungen att försäkra mig om att han menade detta i positiv bemärkelse, haha :)) Men ungefär så brukar jag själv ibland säga om AR-träningen, att det är som rena bodybuildingen kombinerat med yoga för våra hästar.

Effekten av Håkans behandling ska jag kunna se omgående vid nästa träning. Det är ju inte helt säkert att fläkningen höger sida varit enda orsaken till Venus "hoppande knä" men jag har ändå en känsla av att det faktiskt inte är mer komplicerat än så här. Håller tummarna...

Min "bodybuilder" har blivit stark i sin bakdel och tar ofta i betydligt mer än vad jag önskar...  

Josefins häst Axel har också nyligen fått behandling av kroppsterapeut. I tisdags kunde vi i longering se att den tidigare i stort sett obefintliga bröstkorgsrotationen och ryggsvingen har börjat komma igång. Härligt!

#ridkonst  #dressyr  #IR

Under gårdagens morgontimmar då regnet öste ned så hade jag inga större förväntningar på att alla inplanerade lektioner under dagen skulle bli av. Men, lagom till jag skulle köra hemifrån så blev det både uppehåll och sol. Hästarna var på gott humör och det blev en riktigt härlig dag med fina pass och intressanta diskussioner. Nedan lite snapshots  :)

Så här glad blir matte när man inte "springer över" henne utan istället tar ansvar för sin balans och kan göra halt samtidigt som man söker kontakt i framåt nedåt. Snygg överlinje får man på köpet ;)  Rita och hennes vackra 6-åriga frieservalack får sin första AR-lektion i groundwork.  

Christina & Lucky fick bland annat träna på tyngdförflyttningar i halten för de indirekta tygelhjälperna. Det är ju så himla lätt i detta moment att både ryttare och häst gör "för mycket". Men de båda klarade naturligtvis uppgiften alldeles galant till sist.

Foto "stulet" från Christinas FB-sida... ;)

Ardennern Leo fick en svår uppgift, nämligen att förstå hur man samtidigt som man trampar in med ytter bakben i riktning mot tyngdpunkten kan undvika att skjuta ut innerbogen (!). Med duktiga mattes hjälp i slutaarbetet från både marken och ryggen blev det stor skillnad till det bättre :)

Rocco som tidigare nästan inte gått att longera utan att hamna i fel formgivning och i stress lyssnar allt mer till Gitt och Gitts kroppsspråk. Igår var stressen som bortblåst och för första gången såg jag Rocco röra sig i avslappnad balanserad trav i flera varv på voltspåret. T.o.m lite högerställning i nacken som varit så svårt fick de till. YES!  

#ridkonst  #dressyr

Har ju skrivit om det tidigare men måste bara återigen nämna hur fantastisk träning joggning är för ridningen och sitsen. Igår var jag ute i joggingspåret igen. Jag har sista veckan märkt att jag inte haft riktigt koll på mitt högra bens riktning då jag har "biljarderat" lite grand, likt en PRE :)) Detta är inget nytt, problemet sitter uppe kring höften och när jag tidigare har varit hos sjukgymnast och kiropraktor så har de ibland hjälpt mig korrigera detta. En period nu så har jag emellertid varit så fokuserad kring det här med att lösgöra mig själv i löpträningen plus att jag försökt bli mer medveten om mina diagonaler på framsidan av bålen vilket nog har gjort att jag tappat bort kontakten med ryggmuskulaturen lite grand. När jag under gårdagens joggingpass hittade tillbaka till en ökad stabilitet i ryggen så fick jag också mycket bättre kontroll över högerbenet och kände mig faktiskt mjukare och mer liksidig än någonsin tidigare! Jag kan fortfarande inte länga fullt ut på steget med tanke på min korta hälsena, men vem har bråttom? ;)

Idag blir det lite lektioner, bland annat med Gitt & Rocco som fick ställa in sin förra lektion pga blåst och regn. Jag hoppas vädrets makter är mer nådiga denna gång...

Igår blev det också ett litet WE-pass med Venus.  Hon har förstått nu vad sidvärtes över bom går ut på och hon tycker det är riktigt kul. Det är nästan så jag får stoppa henne från att ta fler bommar än vad hon ska  :))

#ridkonst  #dressyr 

Ett vanligt två- eller tredelat tränsbett uppfattas vad jag förstår av många som "snällt" att stoppa i hästens mun. Det används vid ridning, longering, tömkörning m.m. och är det vanligaste alternativet vid tävling i lätta dressyrklasser. År 2012 blev även det raka tränsbettet tillåtet vid tävling i Sverige. Jag undrar emellertid hur många f.a unga ryttare som egentligen är medvetna om vilka signaler de önskar förmedla till hästen via tränsbett? Vad är det egentligen man vill ska hända i hästens kropp när man tar ett tag i t.ex innertygeln? Är det nacken man vill påverka? Är det underkäken, bogen, färdriktningen eller något annat? Och hur många ryttare vet egentligen vad  en ställning är om det nu är det man försöker få till? Ställning pratas det ju om  tidigt i hästens utbildning.

Sedan jag började med den akademiska träningen och i s.b.m detta blev mer medveten om hästens biomekanik är jag själv inte alls lika positiv till tränsbett som tidigare. Orsaken till detta är bland annat att tränsbettet faktiskt kan ge rena kontrasignaler till hästen när det gäller just ställning och böjning. Tränsbettet ligger i hästens underkäke och tar jag ett direkt tag i innertygeln så signalerar jag egentligen till hästen att föra underkäken inåt vilket inte alls är vad vi önskar. Och varför är detta så fel kanske någon undrar då. Jo, om jag vill ha en korrekt ställning i hästens nacke så behöver kotpelaren rotera svagt inåt (detta beroende på att hästens huvud och atlaskota är förbundna med en "gångjärnsled" i stället för med en "sadelled" som hos oss människor). Detta innebär att hästens underkäke  måste föras något utåt (!) för att ge plats för insidans ganasch att placeras under atlaskotan när hästen riktar nosryggen efter det böjda spåret. Om hästen då istället felaktigt för underkäken inåt vid ett försök till ställning uteblir rotationen i nacken. Effekten blir att hästen blir trång och "kniper" i området bakom ganaschen och den börjar oftast skjuta på med något av bakbenen som motkraft. Hästen upplevs "hänga sig"  på inner tygel och inte sällan använder sig då ryttaren ännu mer av innertygeln, för att försöka "förklara" för hästen. Det hela blir en ond cirkel... Ganska ofta kan man se att hästen också i dessa fall pga motståndet lägger för mycket tyngd på inner bog och framben vilket naturligtvis är väldigt osunt. Personligen är jag övertygad om att just detta är orsaken till många av dagens kotledsinflammationer...

Jag vet inte om jag lyckats famföra vad jag önskade med detta inlägg. Mitt syfte är inte alls att vara provocerande men kanske någon börjar tänka till vad det är man egentligen ber hästen om med sin hjälpgivning :) Att tänka på också är att oavsett vilket bett vi stoppar i hästens mun eller vilket bettlöst alternativ vi använder så är det alltid handen som håller i tygeln som avgör hur skarp hjälpgivningen är. Det finns dokumenterade skador av alla sorters bett men även av bettlösa alternativ. Jag vet att det finns gott om skilda åsikter här men kan inte ryttaren sitta i egen balans eller ännu värre om ryttaren är lärd att driva mot bettet så är bettet faktiskt ofrånkomligen skarpt. Det gäller ridning på såväl hobby- som elitnivå.  

I basicarbetet så använder jag mig huvudsakligen av kapson som huvudlag. Kapsonen kan också vara ett skarpt verktyg beroende på handen då den påverkar nosryggen som är en direkt förlängning av kotpelaren. Ber jag om en ställning och böjning via små vibrationer i kapsonen blir det emellertid så väldigt mycket enklare för hästen att göra rätt än om jag hade haft ett tränsbett. Här tränar jag Raffe som har haft stelheter i f.a sin högra sida. Nu börjar han slappna av i nacken och öppna upp kring ganaschområdet :) 

#ridkonst  #dressyr

Det är väldigt intressant att notera hur en häst ser ut och hur den rör sig i början av ett AR-pass för att sedan jämföra med hur den ser ut i slutet av träningen. Har hästen inte fått en bättre överlinje, friare bogar och om den inte slappnar av bättre rent mentalt, då är jag nog inte riktigt nöjd med dagens insats...

Igår trotsade jag de friska höstvindarna och hälsade på bland annat Cornelia och hennes halvblodssto uppe i blåsiga Glumslövs backar. Deras främsta utmaning är just att stoet ska slappna av bättre i sin överlinje samt att de båda ska ta ansvar för och röra sig i en bättre balans, såväl från marken som från ryggen. Trots att det bara var en vecka sedan jag såg dem för första gången så hade de redan gjort framsteg när det gällde att föra respektive att föras.

I början av passet; Stoet slappnar av i nacken och hon söker sig framåt nedåt. Även underhalsen slappnar av (super!)  Tyngdpunkten är dock fortfarande ganska långt fram och hon har lite svårt att få fram sin innerhöft.    

Cornelia har koll på hjälpgivningen och vi börjar jobba med att få fram hästens innerhöft och att få respektive bakben att trampa lite mer in mot tyngdpunkten genom arbete i öppna och sluta. Genast händer något positivt i nacke och bröstrygg.    

Den vertikala böjningen är det uppenbarligen inget fel på. Inte alls meningen att det skulle bli så här men det ser ju onekligen lovande ut  :))

I slutet av passet har spänningar släppt, överlinjen har "förlängts" och hästen rör sig med friare bogar (YES!).

#ridkonst  #dressyr 

Jag och Venus var igår ute på skogsritt tillsammans med Elin & Gunillas nordsvensk Ena. Allt gick så väldigt fint så länge vi skrittade på långa tyglar men var gång vi skulle trava eller galoppera så blev det lite tjola baloo ;)) Hästarna var väl lika taggade som vi kan jag tänka mig av det fina vädret men jag märkte också att det var väääldigt nyttigt att ha sin dotters kritiska ögon på sig även vid sådana här tillfällen när vi egentligen bara skulle slappna av och ha kul. "Men mamma, nu hänger du över åt vänster" sade hon rätt vad det var. Och ja, så var det nog. Jag var fullt upptagen med att försöka förklara för Venus att hon inte behövde stressa, att allt var precis som vanligt, vi skulle ha samma fina kommunikation även om vi befann oss ute i skogen och även om vi travade. Och vad gjorde jag själv? Glömde ta mitt eget ansvar, nämligen att slappna av i min ländrygg och höft, jag gav för mycket hjälpgivning och satt inte ens mitt över hästen... Hmmm, inte konstigt att Venus inte kunde slappna av. Omläxa!

Skritta på långa tyglar i det fantastiska höstvädret var hur relaxande som helst, för både Venus och mig. Elin fotade. Tyvärr gav jag henne kameran utan att ha ändrat inställningarna. Så, återigen suddiga bilder...

Riktning hemåt och Venus ligger på i traven. När hästen är taggad har jag en gammal ovana att omedvetet själv spänna till så att jag blir sned i sitsen. Elin korrigerade mig igår och jag fick tänka på att sitta mer rätt över hästen. För att lyckas med detta var jag tvungen att (som vanligt) fokusera på avslappningen och följsamheten i min vänstra ländrygg och höft.    

#ridkonst  #dressyr