Gårdagens pass med Venus gjorde mig riktigt glad! Andra halvan av passet var det i och för sig stundvis full rodeo MEN för första gången kunde jag igår se att spänningen i hennes nacke faktiskt börjar att ge med sig lite även i rörelse. Vi inledde med groundwork då hon lyssnade och hade jämn fin ställning och böjning på ganska lång och hängandes kapsonlina. Vi kunde kommunicera utan att det var spänningar som blockerade och min madame bjöd mig f.a på så fina öppnor både på rakt och böjt spår. Även under longeringen var ställningen, böjningen och liksidigheten så märkbart bättre än tidigare. Traven blev riktigt fin där hon gick med energi, balans och öppen ganasch. Jag tolkar nog förändringen främst som ett resultat av det arbete vi gjort i stillastående då jag fokuserat på att lösgöra området i hennes nacke strax bakom öronen :)  Efter 10 minuter började emellertid fullblodsgenerna ge sig till känna. Venus andra "personlighetshalva", den som jag brukar kalla för  "den flygande holländaren", började  leta efter anledningar att få bocka och leva rövare. Men det fick hon så gärna göra :)) Med tanke på de begränsade möjligheter det varit de sista dagarna med att kunna busa och springa i hagen så har jag full förståelse för att det behövde göras av med lite överskottsenergi. Det kändes ganska skönt dock att jag inte satt på hästryggen... 

En filmsnutt från december där det blåser lite utanför ridhusväggarna. Jag får lite känslan av att Venus uppmuntrar mig till lek och tycker att jag är tråkig som bara står med kameran. Till sist ger jag upp och stoppar undan den :))

#ridkonst #dressyr 

Likt hästen som måste kunna slappna av i sin rygg för att kunna förlänga och runda den så måste även jag som ryttare kunna slappna av i min egen rygg. Detta för att inte störa hästen, kunna följa hästryggens rörelser, sitta i balans och använda min sits för hjälpgivningen. Lättare sagt än gjort då jag har haft många spänningar att lossa i min kropp... Massage och kroppsterapeuter har varit till stor hjälp och för att bli mer kroppsmedveten så har jag behövt låååånga promenader. Ett bra verktyg har också varit löpbandet! För ett år sedan hade jag så dålig balans och koll på min egen rotation så att jag inte kunde ta ett löpsteg utan att nästan trilla av det :)) Nu känns det som om jag har betydligt större koll, åtminstone då det gäller min bröstrygg som tidigare har levt ett eget liv utan att jag förstått. Det var ju så illa i våras att Bent Branderup kallade mig för passgångare... Att nu lättare kunna placera min bröstrygg hjälper mig väldigt mycket i ridningen och framöver tänker jag istället börja lägga fokus på min ländrygg. Att jag sitter lite "fast" i vänster sidas höft och är kort i ländryggen har jag blivit medveten om uppe på hästryggen och jag fick det bekräftat igår även på löpbandet. Med musik på högsta volym och så löpbandet inställt på ett halvtimmes program med varierat tempo trampade jag på. För varje löpsteg försökte jag få min ländrygg att slappna av på respektive sida. Höger inga problem men vänster! Ja, det tog ett ganska bra tag men i slutet av löppasset kunde jag i s.b.m utandningen även "förlänga" denna del av ryggen vilket jag också tydligt upplevde gav en extra skjuts åt magmusklerna! Detta är det bara att jobba vidare på :) 

En film i repris från maj månad. Bent Branderup har observerat mina stelheter...

#ridkonst #dressyr #ridning

Sverige ligger några år efter t.ex Tyskland när det gäller utbredningen av ridkonsten. Än så länge är det således relativt vanligt att man som AR-utövare känner sig ganska ensam om man har sin häst i ett uthyrningsstall. Ofta är man den enda AR-ryttaren bland stallkompisarna vilka inte förstår ett dyft av vad man håller på med när man tränar. Kanske är detta tydligast f.a bland de yngre ryttarna. Men det är bara att bita ihop och jobba för sin sak. När jag själv började utbilda och rehabilitera min första häst inom AR fick jag en del tråkiga kommentarer av folk som tittade, men det var ju bara fram tills de började se vilket resultat det blev i hästen (!). Efter några månader så hade de beska kommentarerna tystnat...  Jag är övertygad om att även ryttare och hästar inom den moderna dressyren har möjlighet att utvecklas genom att ta del av ridkonsten. Budskapet att "dressyren ska vara till för hästen och inte hästen för dressyren" skiljer sig inte så sällan från det förhållningssätt som förekommer inom den mer sportinriktade träningen. Gång på gång tydliggörs detta i olika sammanhang och på alla plan, från amatör- till elitnivå. Kanske borde då fler domare, tränare och ridutbildningar av olika slag vara intresserade av att försöka fördjupa sig lite mer i vad ridkonsten och de historiska mästarna kan lära dem? Detta naturligtvis under förutsättning att man har en strävan att anpassa träningen efter hästens biomekanik och beteende så att man minskar skadorna och får sundare och hållbarare tävlingshästar.

Jag själv har turen att nu ha en positiv omgivning och flera stallkompisar som är åtminstone nästan lika AR-nördiga som jag. I helgen flyttade också en AR-kompis, Åsa, "hem" igen för en tid till vårt stall. Åsa har införskaffat en alldeles bedårande shetlandsponny, Woody 5 år. Han är en stor eldig fux instoppad i en väldigt liten förpackning... Tänk vad kul de två kommer att ha ihop :)

Full rulle! Under gårdagens pass med Venus fanns även Woody och Totte i ridhuset. Jag kunde inte låta bli att reflektera över hur trevligt och nästan lite hoppfullt det kändes med tre hästar samtidigt som tränade kommunikation i longering och ledövningar

#ridkonst #dressyr

Igår tog jag åter chansen till ett träningspass med Ena. Jag har ju börjat arbeta henne lite mer från marken och då f.a med skolandet av halten. Det är ju inte så ofta som vi tränar ihop men hon kommer ändå ihåg från gång till gång vad vi sysslat med. Hon verkar dessutom tycka arbetet i halten är riktigt kul :) Jag har även börjat med kortkorta longeringspass där jag fokuserar på att hon ska göra mjuka övergångar till trav, hålla kvar sin balans och inte börja skjuta på i "travartrav" och lägga sig på bogarna. Även här gör hon minsann framsteg. Vi tar bara några travsteg åt gången vilket gör att hon börjar lyssna mer uppmärksamt. Ena talar också om när hon tycker att jag inte sköter mig som longör, vilket ju är väldigt nyttigt ;)) Venus fick lång näsa när hon fick stå över träningen idag men det kanske t.o.m kan vara bra att hon får längta lite ;)

Det syns inte så tydligt från kamerans vinkel men Ena flyttar först vikten över till inner och sedan till ytter framben för hjälpgivningen från den indirekta tygeln. När Ena har tyngdpunkten "mitt emellan" tyglarna ber jag henne för första gången att prova förskjuta tyngden något bakåt . Det blir inte så mycket men dock lite och jag är fullt nöjd med hennes försök. Ena likaså :)

#ridkonst #dressyr
 

Något av det svåraste för Venus och mig hittills i longeringen har varit varvbytena. I skritten har det inte varit några problem men så snart jag bett henne vända igenom volten i trav har hon blivit småsur, så som bara ston kan bli... Hon har strukit öronen bakåt, tappat formgivningen och ibland nästan slängt sig runt på stället och skenat över i andra varvet. Hon har helt enkelt inte gillat övningen alls vilket hon också kommunicerat väl. Jag har varit lite undrandes om orsaken och ibland provat att sakta av henne till skritt vid omställningen, men oftast har jag bara gett henne så slak lina som möjligt vid bytet i syfte att inte störa henne för mycket. Igår så ändrade jag emellertid taktik och gjorde varvbytena i betydligt kortare lina. Det innebar att jag också fick följa med henne på insidan ut i nya varvet och jag fick då bättre möjlighet att hjälpa henne med vägval, omställning och formgivning. Jag fick minsann länga på steget för att hänga med men det flöt på ganska bra och jag tror min madame var nöjd hon också. Detta jobbar vi vidare med :)

 #ridkonst #dressyr

Nästan dagligen tänker jag på hur glad jag är för min häst och vilken betydelse hon har för att jag utvecklar min kroppsmedvetenhet och min närvaro i nuet. Aldrig hade jag väl tagit tag ordentligt i mina snedheter, stelheter och spänningar om det inte varit för henne och ridkonsten. I bland får vi till de där passen som bekräftar att vi trots svårigheter och tilfälliga motgångar är på rätt väg. Då är glädjen är på topp, hos oss båda upplever jag :)  Utvecklingen kommer ju dock inte gratis utan det krävs en vilja och hårt arbete med bådas kroppar och sinnen. Hårt arbete med att slappna av, lyssna, känna och vara medvetna för att förhoppningsvis så småningom hitta en följsamhet och balans så att vi kan röra oss tillsammans med så små signaler som möjligt.

Förr i tiden utbildade ryttare sig och sin sits genom att sitta avslappnat i piaff på högt skolade hästar fastspända mellan pilarerna. Ryttarna fick också sitta på longen dagligen under flera år och de blev som sammangjutna med hästryggen innan de fick ta tyglarna i sin hand och själva börja föra. Dessa utbildningsmöjligheter är ju väldigt få ryttare förunnade idag. Följaktligen sitter vi då många förhållandevis ganska outbildade ryttare på förhållandevis ganska outbildade hästar... Vi får då istället ta till andra metoder för att försöka utbilda oss. En väg att gå kan kanske vara att flera discipliner samarbetar kring ryttare och häst. Just följsamhet och balans blir temat då Ann-Britt Bolinder, Anna Gunnarsson och jag tillsammans anordnar ett nytt utbildningstillfälle på Gustavsborg. Jag tycker själv denna dag ska bli väldigt intressant. Det blir en aktiv dag och förhoppningsvis kommer vi alla som deltar en liten bit vidare i våra tankar och i vår utveckling med hästen. Mer info om evenemanget finns på Gustavsborgs hemsida

På Spanska ridskolan utbildas ryttarnas sits så som förr i tiden - tre år på longen! En artikel om detta finns på Equisearchs hemsida 

#ridkonst #dressyr #ridning

Det är inte alltid som hästar är så lätta att handskas med när något är fel och Totte är en sådan häst. I samband med att troligen ha haft ont av någonting så har ponnyn börjat ifrågasätta sin nya lillmatte Ebbas ledarskap. Men även en häst som eventuellt har ont måste ju hålla sig inom vissa ramar. Det går inte an att dra iväg med matte hängandes efter i grimskaftet, trycka sig emot henne eller att nafsa efter henne.  

Efter att equiterapeuten gett klartecken introducerades Totte och Ebba för en vecka sedan för de allra första grundläggande stegen inom ridkonsten, d.v.s hantering och ledövningar från marken. Detta är ju moment som faktiskt de flesta hästar klarar av även om de skulle ha lite ont någonstans. Mycket av träningen hölls i stallgången där förrädiska höpåsar stod och lockade längs boxväggarna. Där gick vi tillsammans igenom "ramar", "bubblor", stoppande och drivande position och kroppspråk. En hel del alltså att tänka på för matte, men också för en hösugen Totte ;) Till dagens pass var det minsann en betydligt mer positiv och samarbetsvillig häst som gick efter matte i ledövningarna.  Ebba var superduktig, hon använde kroppspråket och hade bra koll på lina, häst och spö. De båda fick således påbörja nästa steg som dels stärker relationen men som också kan fungera som en bra sjukgymnastisk övning för Totte  - framåt-nedåtsökning i stillastående. 

Totte visar nu ett betydligt större intresse för att kommunicera. Han & Ebba håller på att hitta ett gemensamt språk där de lyssnar och väntar in varandra i ledövningarna  :) 

#ridkonst  #dressyr  

Igår blev det två korta, riktigt härliga pass med Venus och Ena från marken. 

Jag lät Venus gå på en lite mindre volt än vanligt i longeringen. Hon formade sig fint efter voltspåret, hon var lyhörd för hjälperna och hon verkade riktigt nöjd :D Vi fick dessutom fina balanserade trav- och galoppigångsättningar. Det verkar helt enkelt som om hon för tillfället har lättare att hitta sin runda form på den mindre volten och då gör vi så som hon föredrar. Jag provade även att samla henne lite längs långsidorna, ett fåtal steg åt gången. Funkade riktigt bra, vi var så nöjda båda två och avslutade passet redan efter en kvart :)

Då det gällde Ena fokuserade jag på hennes bröstkorgsrotation då hon brukar vilja rotera mer utåt än inåt i vänstervarvet. Genom att tima in hjälpen för inner sittben samt genom att balansera upp henne vid behov i en slutarörelse och minska påskjutet från ytter bak lyckades jag få henne att minska lite på utåtrotationen.  För ett par veckor sedan började jag också jobba Ena lite mer på allvar vid hand och försöka lära in hjälperna i halten. Då blev hon mest irriterad på mig när jag killade med spöet på halsen och hon slängde med huvudet och skakade på manen. Nu börjar hon bli riktigt lyhörd för den indirekta ytter- och innertygeln och hon gör fina tyngdförfyttningar sidledes. Ena är härlig att jobba med för hon  blir så stolt över sig själv när hon förstår vad jag vill och om det inte är för mycket störningar som tar uppmärksamhet så är hon så lyhörd och  gör sitt absolut yttersta för att det ska bli rätt :))

Här svarar Ena fint när jag med hjälp av den indirekta innertygeln (spöet) ber henne flytta tyngden utåt :)

#ridkonst #dressyr