I helgen var det träning för Elise Nilsson i Ballingslöv. Då fick jag vägledning i den samlande sitsen och den största utmaningen var definitivt att försöka separera underskänkelns hjälpgivning från den övriga sitsen. Skaka loss liksom. Jisses vad svårt... Jag fick också hjälp av snällaste Cilla Wyke, ortoped, med nya stretchövningar för min trochanterit. I samband med att jag ökat fart och sträcka sista månaderna på löpbandet så har jag nämligen åter fått besvär från inflammationen kring min vänstra höft. Cillas tips gjorde att jag hittade en lite annan stretch än tidigare och det kändes absolut som om det gjorde gott och tog på rätt ställe. Men, förmodligen räcker det inte bara att stretcha utan jag behöver ju också förebygga nya spänningar. Igår uppe på löpbandet reflekterade jag åter över balansen i min egen kropp. Jag kom då på att min vänstra axel faktiskt inte var rätt placerad över höften, den liksom åkte ned och för långt åt sidan när jag roterade åt höger i mina "skolhalter". Med nytt fokus på att inte låta axeln falla ut och istället skapa en snävare ram och ett litet "lyft" fick jag känslan av att hela min tyngdpunkt kom närmare mitten så att vänsterhöften avlastades. Jag vågar knappt säga det men det känns nästan redan som om smärtorna minskat... :))

En "inramande ytteraxel" är ju något som verkligen kan vara till hjälp i ridningen, t.ex när man minskar volten eller när man vill avlasta hästens ytterbog. Detta var något som Cornelia provade på igår och det blev ett litet Hallelujah-moment för både häst och ryttare :)

Inne i ridhuset blev det mer sitsträning...

Johanna & Hugo i full gång med att föra och låta sig föras. Även här kom en tydligare medvetenhet om axlarna till hjälp. Kul! :)

#ridkonst  #dressyr