Direktlänk till inlägg 16 juli 2014
Gårdagens träningar innehöll bl.a. en ny fin bekantskap, Nacke, en 22 år gammal gentleman. Han har tidigare varit hopphäst och han har lite gamla skador, stelheter och rörelsestörningar. Trots detta har han en sådan värdighet och samarbetsvilja som faktiskt gör en lite rörd... Han kommer aldrig att göra en levad men oj vad han kommer att ge glädje och kunskap åt sin matte.
I detta fall ligger syftet med den akademiska träningen först och främst i att rehabilitera, lösgöra, balansera och stärka. Det blir en funktionell träning som förhoppningsvis hjälper Nacke att få det lite lättare på äldre dagar. Vi önskar att han ska tycka innehållet i träningen med matte är kul. Vi vill också att han ska kunna röra sig lättare och förhoppningsvis få sådan styrka och kroppsmedvetenhet att han orkar fortsätta busa med kompisarna i hagen så länge som möjligt utan att skada sig. Principen är dock densamma som för alla andra nybörjare inom ridkonsten. För att kunna stretcha och för att kunna finna balans måste man som häst kunna slappna av och förlänga sin överlinje. Därefter så gäller det att försöka placera sina bakben. Detta visade sig vara ganska svårt för Nacke men efter att vi tagit hjälp av övningen "klockan" (denna rörelse ingår egentligen inte i den akademiska utbildningsstegen) så började Nacke förstå att vi ville något annat med innerskänkelns hjälpgivning än att bakbenet bara skulle skjuta på. Matte Lotta hade blicken och känslan för när det blev rätt och jag tror att träningen framöver kommer att föra med sig mycket gott för hennes fina häst.
Inte så lätt för en 22-årig hopphäst att börja forma sig efter voltpåret och stretcha ut sin utsida och överlinje. Men Nacke gör allt han kan redan på sitt första AR-pass :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...