Direktlänk till inlägg 19 mars 2014
Gårdagen var riktigt intressant med gamla och nya bekantskaper. Som instruktör upplever jag att det tar ganska mycket energi med varje nytt ekipage, att hitta rätt nivå att lägga sin undervisning på och försöka göra sig en uppfattning om hur träningen ska läggas upp. Men oj vad det är kul att träffa nya AR-intresserade och deras hästar :) Alla ekipage har olika behov men i stort sett så är det alltid steg ett i den akademiska utbildningstrappan som gäller den första lektionen. Att stå stilla inom sin bubbla, söka framåt - nedåt, förlänga överlinjen, slappna av i underhalsen och öppna upp bakom ganaschen är minsann inte självklart för alla hästar. Det kräver tillit och förtroende till rytttaren, en vilja att förstå eller lära sig hjälperna och en grundläggande respekt för gränserna i den vardagliga hanteringen. Inte minst krävs det också motivation. Detta är ganska stora grejer. Det kan naturligtvis låta tråkigt att träna på att stå stilla men faktum är att just detta första steg kan ge så otroligt positiva förändringar både fysiskt och mentalt hos hästen. Det är också ofta här som ryttaren får en liten aha-upplevelse om vad som händer i hästens kropp rent biomekaniskt vid t.ex. ställning och böjning. Det är alltid lika härligt som instruktör att nästan bokstavligen se hur nya kunskaper sjunker in hos ryttaren och att sedan få vara bollplank för frågor och reflektioner. Helt enkelt lärandeprocessen när den är som bäst! Det ska verkligen bli spännande att följa de nya ekipagen :)
Otroligt dålig fotograf :)) men desto vackrare häst med matte. Emili, en 9-årig importerad mustang som genom åren har fått vara med om en hel del. Hon har nu kommit till Ulrika som lyssnar till sin häst och som för henne mjukt. Tänk vad hästars ögon kan uttrycka...
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...