Direktlänk till inlägg 13 oktober 2013
Jag helt enkelt älskar de här dagarna fyllda med AR-lektioner. Det är så kul att se hur väldigt enkla och små åtgärder kan göra så mycket för respektive ekipage. Jag måste erkänna att jag är klåfingrig också och ofta "lånar" andras hästar en liten stund under passet. Det blir ju så mycket enklare för mig att vägleda ryttaren efteråt när jag själv har fått en uppfattning om hur hästen känns i handen och om hur den reagerar.
Det var som sagt en väldigt blandad kompott av ekipage som anmält sig till helgens träning. Återkommande teman under gårdagen var förståelsen för ställning/böjning, vikten av förlängd överlinje och förståelsen för vad det innebär att gå avslappnad, i balans. De flesta hästar är naturligtvis precis som vi människor mer stela i någon sida, men att tänka på när hästen hänger sig på innertygeln eller stressar upp sig är att den kanske inte förstår våra försök till korrigering. En annan återkommande fråga igår var om vi ryttare verkligen vet hur vi vill att vår häst rent biomekaniskt ska svara på vår hjälpgivning eller korrigering? Något att klura på... ;) Efter lektionernas slut igår så hade några stycken rett ut detta och lyckats förklara för sin häst från marken hur den skulle slappna av i underhalsen, öppna upp bakom ganschen, placera sin inner höft/ inner bakben och forma sig efter voltspåret. Härligt! :)
Nedan lite foton. Nu, dags för dag 2 ! :)
Drygt 20-åriga Fumara som gått på travet i sin ungdom har alltid upplevts stel i höger sida. När vi lade fokus på den "horisontella böjningen" och lyckades förklara förlängningen av överlinjen så VIPS blev det mycket lättare för Fumara att stretcha ut vänstersidan och forma sig efter spåret i höger varv
"Corre" stressar ned, får en fin jämn överlinje och en "öppen ganasch"när han förstår att han ska gå på avstånd, i egen balans och inte pressa mot handen. Härefter kan vi förklara den korrekta ställningen i nacken
Violet har inte förstått innerskänkeln. Då kommer det som ett brev på posten att hon också går emot inner tygel. Vi förklarar skänkelhjälpen från marken och kontrollerar att Violet förstår hur hon ska placera sitt inner bakben så att det lättar i handen
Även Rosie får sig ett varv i underträdelse för att ha förstått ramen innan det är dags för lastträning
9-åriga Jasper är en fantastisk ponny men han spänner gärna upp sig, reser nacken och testar ledarskapet emellanåt, både det från ryggen och marken. Ledövningar från marken visade sig vara bra medicin där vi genom att vara tydliga fick Jasper att förstå sin position och bli mer följsam. Framöver gäller det för duktiga matte att inte ge upp om Jasper börjar strula. Heja, heja! :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...